Emma hittar läsglädjen!

Emma läste skolans läsläxa ( denna gång utan protester) för mig ikväll och jag kan se så stora förbättringar.

Det är så fantastiskt kul och även Emma känner stor skillnad. Det flyter på mycket bättre och hon slipper stava sig fram på alla ord och chansar inte på samma sätt som tidigare. Jag ser att hon har en helt annan säkerhet på bokstäverna och ljuden numera.

Är så glad och tacksam för din hjälp och är så nöjd att jag litade på min magkänsla och tog tag i saken redan i den här åldern.

Leo njuter av att kunna läsa

Det här mailet fick jag från en glad mamma:
”Jag har funderat länge på hur vi ska kunna tacka… tacka dig för att du tog dig tid att hjälpa Leo. Vilken resa han gjorde tillsammans med dig! Vilken omstart.

Det är så härligt att höra honom läsa, och att han har friheten att kunna googla och ta reda på fakta själv utan att behöva fråga! Allt detta hade inte varit möjligt om vi inte hade träffat dig.
Även om det var tuffa år så ser vi tillbaka med glädje på besöken i Borlänge. Tack för att du tog dig tid att hjälpa oss, det är mer än guld värt.
Och tack för att du tog fram Trädet, så bra program! Önskar bara att alla skolor lärde av dig så att alla barn kunde få samma chans.

Än en gång! Varmt tack Pelle!

Hälsningar
Leos mamma

Emil lyckades få godkänt i svenska!

Före jul fick jag detta mail från en glad mamma: ” Vill dela med oss om att idag kom Emil hemspringandes med stora glädjetårar över att han har blivit godkänd i svenska!! Detta var sååååå efterlängtat och vi är världens lyckligaste just nu. Så tusen, tusen tack för att du finns och har hjälpt Emil till denna framgång. Att bli godkänd i svenska och engelska har ju varit Emils mål i flera år och vi tragglar vidare med engelskan och fortsätter med Tiki och Trädet Web. Ikväll ska vi fira Emil!”

Mail från en förälder vars barn fått hjälp hos oss:

”Johan är nu en trygg och framåt kille som klarar sig mycket bra på gymnasienivå, han gick ut 1:an med mycket bra betyg med bland annat A i engelska (och några A till!) .
Vi brukar ofta prata om tiden med dig och dina övningar och Johan säger själv att utan den hjälpen hade det inte gått lika bra för honom idag.

Tack igen!”

Oskar 11 år

Redan i årskurs 1 i skolan gick läsinlärning långsamt och trögt. Rådet vi fick från skolan var att läsa mer hemma. Min son läste och läste, långsamt och mödosamt, med mycket gissande. I årskurs 3 fick han diagnosen dyslexi av en logoped. Hon pratade mycket om kompensatoriska åtgärder, men jag tänkte att om det finns något sätt att övervinna problemen på, så ska han få den hjälpen. Efter en del googlande hittade jag Pelle på nätet och bokade genast en tid för testning och träningsprogram, det var under hösten i årskurs 4. Analysen visade sig att han saknade säkra kopplingar mellan ljud och bokstäver, klart att det blir svårt att läsa då. Nu började ett intensivt tränande, varje dag (ca 15-20 min/dag) tränade han kopplingar mellan bokstav och ljud, både i programmet Trädet 3 och på papper. Efter ca 6 månader satt kopplingarna och han kunde börja träna på korta ord. Därefter har svårigheterna stegrats långsamt och metodiskt och nu läser han böcker. Mitt största problem nu är att hinna hitta bra böcker. Han läser 1-2 böcker per vecka. Favoriten är fantasy. Stavningen går också bra. Han ligger nu före sina klasskamrater (årskurs 5). Vi behöver inte åka till Pelle mer men fortsätter att jobba med Trädet och stavningen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att ALLA barn med dyslexi och andra läs och skrivsvårigheter kunde få den här hjälpen i skolan!!! Men så länge den saknas, rekommenderar jag Pelle Lindblås metod!

/Mamma till 11-årig son

Olle 9år  och Julia 12 år – Jag vet att mina barn kommer att klara sin läsutveckling galant

” Jag vet inte vad jag skulle gjort om jag inte hör talas om Pelle via en väninna som hade bekanta som är jättenöjda med Pelles insatser. Jag hade letat länge, eftersom skolan inte tog sitt ansvar och först förnekade allt och sedan gjorde så lite så möjligt. De privata specialpedagoger jag hittade ville inte arbeta med privatpersoner, utan ville ha lärare/skolan med. Det var inget alternativ för oss eftersom vi sedan länge tappat förtroendet för skolan

Min dotter som är 12 och min son som är 9 har tränat ett år med Trädet och skillnaden är enorm. Jag vet att mina barn kommer att klara sin läsutveckling galant och det kommer inte att hindra dem i deras vidare liv. Dottern tränar också med Abakus eftersom hon haft det lite kämpigt med huvudräkning och multiplikationstabellen. Matten är inte jobbig för henne längre. Man kan se ett helt annat själförtroende växa fram hos barnen och de har verkligen jobbat hårt.

Med Pelles högst professionella, personliga och sensibla handledning har de börjat tro på sig själva igen och uppnått ett otroligt resultat.

Om Pelle fick ta hand om läs- och skrivutveckling i den svenska skolan är jag övertygad om att vi skulle minimera antalet barn som skulle behöva specialpedagogisk hjälp på området.”

Kort sagt; Vi är supernöjda och tusen tack Pelle!”

Johan 10 år -Vi har fått en son som nu både kan läsa och skriva.

Vår son Johan har varit ett tyst barn som har klarat sig hyggligt i skolan fram till i trean. Han lärde sig läsa men inte bra, han lärde sig skriva men det blev ofta stavfel, ord som saknades, bokstäver som blev åt fel håll, meningar utan stor bokstav m.m. Men det gick ganska bra för honom fram till han började i trean. I trean började han tycka skolan var jobbig och tråkig. Vi hade mycket diskussion med skolan och en del saker förbättrades men ingenting för att hjälpa honom med läs- och skrivproblemen. På våren i trean insåg jag att om ingenting görs nu kommer han att halka efter sina klasskamrater. Men jag tvivlade på att han skulle få hjälp via olika sorter utredningar, förmodligen klarade han sig för bra i skolan för det. Jag var rädd för att tiden skulle springa från Johan och att åtgärder skulle sättas in för sent. Jag ville inte att hans dyslexiproblem skulle påverka honom mer än vad de redan hade gjort.

Via nätet hittade jag Pelles hemsida och kontaktade honom. I oktober träffade vi Pelle första gången. Han undersökte Johan och det visade sig att han saknade säkra kopplingar mellan alla ljud och bokstäver. När hans ögonrörelser mättes med sk EyeTrace-teknik hoppade de fram och tillbaka mellan orden och han fick läsa om många ord.

Vi började med gehörsskrivning i dataprogrammet Trädet. Efter första återträffen började vi också att träna lässtrategier, som att sikta på vokaler och dela ord i sjungbitar. Även detta övade vi i datorn. Det var nu vi började märka ordentlig effekt av Pelles övningar – Johan började prata! Han som varit ett tyst barn, nästan aldrig ställt en ”varför fråga”, började prata, fråga och diskutera. Genom att han fann språket blev han också mer social, han började mer aktivt söka sig till kompisar och leka mer. Vi hoppades att Johan genom Pelles övningar skulle träna upp sin skriv- och läsförmåga, men att hans övningar skulle få en sådan effekt på Johans personlighet hade vi inte räknat med. Det var en enormt positiv överraskning!

Efter andra återträffen i april började Johan jobba med mer avancerade övningar. Det tog ett tag innan vi förstod syftet och stegen i övningarna, men när det väl klickade så gick det fort. På bara några veckor gick Johan från enkla ord till främmande ord och nu delar och uttalar han dessa ord utan problem.

I fjärde klass har Johan också fått riktigt bra stöd från skolan, ex att han har haft möjlighet att lyssna på en text istället för att läsa den.

På återträffen i september visade Pelles tester med bland annat EyeTrace igen, att Johan har gjort stora framsteg och inga mer besök behövs hos Pelle. På mindre än ett år har Johan tränat bort stora delar av sina dyslexiproblem, som begränsade honom både i skolan och i det sociala livet. Vi kommer att fortsätta att träna stavning och läshastigheten (även om han redan nu har en mycket hög läshastighet i förhållande till sin ålder, enligt Pelles tester).

Visst har det varit jobbigt många gånger, att få Johan att förstå varför han ska kämpa på med Trädet, och att göra övningarna regelbundet. Men belöningen är att få se sin son sitta i en fåtölj och njuta av att läsa en bok, och veta att han den dagen det blir aktuellt, både kommer att klara gymnasie- och universitetsstudier – om det är det han vill. Vi har fått en son som nu både kan läsa och skriva, men framförallt en son med mycket bättre självförtroende som vågar prata med sin omgivning och vågar knyta vänskapsrelationer. Tack Pelle!

Anna – mamma till Johan

Så skriver mamma Anna till mig sex år senare:

Högstadiet var kämpigt, framförallt för att Johan inte fick något stöd från skolan. Men vi har lagt mycket tid på att hjälpa Johan och vi har också haft hjälp av att kunna reflektera tillbaka till övrningar som vi gjorde med dig / trädet. Han gick ut högstadiet med bra betyg och valde att läsa samhällsvetenskaplig linje och på en skola med en inriktning som han tyckte var intressant. Och vilket bra val detta blev. Han hade turen att få en svenskalärare / mentor som hade jobbat med dyslexiproblem på kommunnivå (hon känner till dig), samt att skolan har massor med hjälpmedel som Johan kan nyttja.
Johan är nu en trygg och framåt kille som klarar sig mycket bra på gymnasienivå, han gick ut 1:an med mycket bra betyg med bland annat A i engelska (och några A till!) .
Vi brukar ofta prata om tiden med dig och dina övningar och Johan säger själv att utan den hjälpen hade det inte gått lika bra för honom idag.

Tack igen

Mikaela klarar nationella provet

Vår dotter har dyslexi, när vi konfronterade skolan ville de inte se, dom tyckte bara det var gulligt och sade  att det skulle gå över. Men det går inte över av sig själv. Vi hade turen att på nätet träffa på Pelle Lindblås hemsida. VI kontaktade honom och bokade tid. Fick en diagnos och åtgärdsprogram för vår flicka. I dag ett och ett halvt år senare är läget  för henne i skolan ett helt annat. Hennes lärare säger att de inte längre kan märka att hon skulle ha dyslexi, hon läser skriver obehindrat, och hon verkligen älskar att skriva och läsa.Hennes självförtroende här ökat och hon tycker att det är roligt att gå i skolan, speciellt sedan hon inte längre behöver känna att hon alltid är sämst.

Hon har ordförståelse, hon gjorde i femman vårterminen det diagnostiska provet med bara ett fel i det. Helt fantastiskt. Med tanke på vilka bekymmer hon haft. Men hon har också betalat ett pris för det, hon har tränat varje dag, vid datorn och med olika balansövningar, och det har inte alltid varit så enkelt. Men i dag kan vi se resultatet,

att det var värt vart enda pass framför datorn(varje pass år på 15-20-min). Hon har slutat hos Pelle nu men, vi arbetar fortfarande en del med trädet. Vi hennes föräldrar är så tacksamma att vi upptäckte Pelles hemsida , och för att det hjälpte vår dotter. Och önskar inget hellre än att alla barn med läs och skrivproblem skulle få arbeta med Pelles program.

Lasse och Eva Stina Alfredsson föräldrar till Mikaela 12 år

Linnéa läser tjocka böcker nu!

När vår dotter Linnea gick i femte klass, märkte vi att hon fortfarande inte kunde läsa. Skolböckernas faktatexter var svåra att ta sig igenom och att hinna läsa textremsorna på teve, var en omöjlighet. Det var då vi tog kontakt med Pelle Lindblå och han konstaterade att hon hade medelsvår dyslexi.

Genom hans stöd och dataprogrammet Trädet, har Linnea funnit sin väg in i böckernas värld. Skillnaden mellan före och efter är enorm. På tågluffningen i Europa under sommarlovet efter sexan, var det största problemet, att vår dotter hade för lite att läsa! Två tjocka romaner i pocketformat med liten text, var inte tillräckligt. I dag går Linnea i sjunde klass och gissningsläsandet är borta. Hon gör sina läxor själv och har godkänt i alla ämnen. Tack Pelle!

Eva och Sven

Peter, 9 år, hade förlorat tron på att han skulle klara av att lära sig. Nu har han kommit igång med läsningen
Peter har sedan födseln haft många öroninflammationer. Hörseln har kommit
och gått i takt med dessa. Vid skolstart började man utreda varför han hade
så låg fonologisk mognad. Man provade intelligensen samt gjorde ett ITPA
prov på honom. Intelligensen var helt normal och ITPA likaså men stora
avvikelser fanns i ITPA där sammanljudningen och det sekventiella bildminnet
var eftersatt.

Vi som föräldrar tyckte det var svårt att förstå vad vi kunde göra och fick
uppmaningen att försöka ’läsa på’ i hans nivå..
Det dröjde ända till sent på höstterminen i ettan innan han fick göra ett
hörselprov och det blev det tydligt att han inte hörde. Han opererades då
och  fick tillbaka sin hörsel.

Nu hade vi själva börjat läsa om hörseln och
förstått att det  också är viktigt att veta hur barnet hör. Vi hittade Pelle Lindblås
hemsidan där inte bara hörsel utreds utan också andra saker som behövs för
att bli en ’bra läsare’.

När vi träffades första gången blev det tydligt hur Peter läste eftersom
ögonrörelserna ’spelades in’ och visas över den text han läste. Där såg man hur han
hoppade fram och tillbaka kom utanför raderna och gick in på fel rad.
På frågor om texten kunde han inte svara på någon. Han hade ingen aning om
vad han läst.

Vi testade också hur säkra kopplingarna mellan bokstäver och ljud var. Han hade bara var ett
fåtal då.

Han förväxlade o och å, o och u, ä och e etc. Han kunde inte skilja på b och d.
Synen testades med en Keystone apparat. Där man kunde se att ögonen
skelade på läsavstånd.
Sedan var det öronens tur och där skelade han också samt hörde för bra i
vissa frekvensband och dåligt i andra. Ingen eller liten dominans fanns för högra örat.
Balans och rymduppfattningen var också omogen.

Väl hemma arbetade vi med ljudstimulering på kvällen innan Peter skulle
sova. Sex kvällar och en vilokväll. Vissa kvällar gick det utan problem, men
vissa kvällar var det en kort protest.
Sedan övade vi gehörsskrivning för att bokstäver och ljud skulle bli säkert kopplade. Vi arbetade med dataprogrammet Trädet. Vi startade med  säkra ljud och la
till en eller två bokstäver allt eftersom. När det gick bra så blev det
belöningar för att höja motiveringen.
Så småningom satt bokstäverna säkert men ”b” och ”d” har vi fått fortsätta öva.
Vi träffade också en ortoptist och fick glasögon som skulle hjälpa Peter
innan dominansen hunnits utvecklats för både öra och öga. Hon tog också upp kostens betydelse för speciellt ögonen.

I skolan utvecklades Peter, men han kunde inte ta igen det avstånd han hade
till sina kamrater och därför valde vi att låta honom gå om tvåan.
När vi träffade Pelle på hösten 2004 hade Peter tagit ett enormt stort
steg jämfört med hur han hade det nio månader tidigare.
När ögonrörelserna spelades in följde han texten och kunde också svara på alla frågor
om vad som hände i densamma.
Vi jobbar nu vidare med Trädet och har nu kommit till ljudstridiga ord och
övar dubbelteckning och annat som man lär sig i  tvåan.

Eftersom man själv inte är expert på ämnet, är det skönt att ha ett
hjälpmedel att följa så man vet att man inte försöker lära in
i fel ordning eller göra något annat galet.
Vi tränar också på balansen med balansövningar och -b och -d går nästan
alltid rätt numera.
Efter Peter tagit bort rören så kommer vi åter att prova hur hörseln
fungerar och se om vi behöver fortsätta med ljudstimulering.

Sist men inte minst är det så befriande med Pelle som smittar barnet och
föräldrarna med sin entusiasm och tro på utvecklingen. Peter hade förlorat tron på att han skulle klara av att lära sig. Nu fann  vi också en kunnig diskussionspartner kring läsutveckling.
Ann-Charlotte B. mamma till Peter

Nicklas var svår dyslektiker – nu känner han att han har en framtid som väntar

Niclas, 13 år, var svår dyslektiker för ett år sedan och skolan visste inte längre hur de skulle hjälpa honom utan rekommenderade Pelle Lindblå. På mindre än 12 månader har han gått från underkänt i alla ämnen till godkänt och till och med mycket väl godkänt i vissa ämnen. Engelskan är fortfarande kämpig men matten och svenskan flyter och han har kommit upp i normal läsförmåga. Varje dag har han tränat motorik, lyssningsövningar och dataprogram samt att undervisningen i skolan anpassats. Äntligen känner han att han har en framtid som väntar.

Eva Mandelqvist – mamma till Niclas

Utdrag ur ett mail från Eva Bergstrand, 13 åriga Annas speciallärare.

”Det är mycket spännande att se vad hon numera kommer ihåg, som hon tidigare hade mycket svårt för. De har arbetat med historia och hon kan en hel del! Tidigare har hon knappt kommit ihåg något från dag till dag. Ditt helhetsperspektiv på hennes utveckling har verkligen gett resultat!

Det är roligt att se vad det har gått framåt för henne även i läsningen!  Jag tycker också att det har lossnat en hel del före jullovet. Vad bra att du gjorde analysen, då vet jag vad vi ska inrikta oss på. Det blir lätt att man går vidare, när vi upplever att det ”lossnat”.

Hälsningar Eva Bergstrand

Det går bra för Mikaela nu!

Vi ville bara skriva och berätta att det går mycket bra för Mikaela i skolan. Vi har varit på utvecklings samtal, och här är lärarens individuella utvecklingsplan för henne upprättat av (lärare):M A: Mikaela har visat att hon har förståelse för det hon läser och hon har skrivit berättelser, skräckberättelser och berättelser om sig själv, där hon visat att hon har ett bra språk och ytterst få stavfel. Mikaela når målen i svenska för årskurs 7.

Hennes lärare säger att om hon inte visste om att Mikaela har eller hade dyslexi skulle hon aldrig tro det. Hon har fått ditt häfte om dyslexi. Vi är så glada för Mikaelas skull att det går så bra för henne.

hälsningar Lasse och Eva-Stina och Mikaela och Hanna

En lärares omdöme om Nya Trädet inom SFI

”Först vill jag berätta att Trädet fungerar utmärkt i en nystartad
invandrargrupp som vi har här på Forsa Folkhögskola.
Eleverna har redan passerat SFI:n men behöver mycket ljudträning. Över
huvud taget är jag förtjust i Trädet (har jobbat mycket med programmet i
SoL-kursen) eftersom det har en sådan bra progression och ger goda
utmaningar.”

Laila Skoglund, lärare på Forsa Folkhögskola
Språkläraren Mongi Benamaras omdöme

Hej!

Jag heter Mongi Benamara och arbetar som språklärare i svenska som andraspråk på Liber Hermods i Malmö. Jag använder ofta och mycket framgångsrikt Nya Trädet i min undervisning, vilket är väldigt uppskattat av mina kursdeltagare